Frågor kring begravningen

Begravningen är en hjälp att bearbeta sorgen

Ibland kan man tro att begravningen ska bli så påfrestande att man vill hålla den inom en mycket liten krets av anhöriga – en begravning i enskildhet. Det gäller kanske särskilt när barn har dött och när någon själv valt att ta sitt liv. Men när allt kommer omkring är det ändå ett stöd att ha vänner omkring sig som man kan dela sorgen med. Det är också viktigt att ge alla, som stod den döde nära, det tillfälle till avsked som begravningen innebär – släkt, vänner, skolkamrater, kollegor, grannar och så vidare. När barn har dött brukar det vara lämpligt att föräldrar och eventuella syskon själva förbereder så mycket som möjligt inför begravningen. Erfarenheterna visar att man på så sätt får hjälp att bearbeta sorgen.

Innan du kontaktar begravningsbyrån

På en begravningsbyrå finns människor som är vana och kunniga när det gäller att hantera allt det praktiska kring ett dödsfall. Deras uppgift är att visa vilka valmöjligheter som finns och att ordna det som du vill ha hjälp med. Ju mer du och dina närmaste kan engagera er, desto mer personligt utformad kan begravningen bli. Att delta i förberedelserna är också ett sätt att göra döden verklig. De frågor som tas upp på följande sidor brukar erfarenhetsmässigt vara de som har störst betydelse. Därför är det bra att tänka igenom dem innan besöket på byrån.

Den dödes önskemål om sin begravning

Om den bortgångne har haft önskemål om hur hans eller hennes begravning ska vara, ska man enligt lag så långt det är möjligt ta hänsyn till dessa. Ibland kan det innebära att tolka andemeningen i önskemålen, för att komma fram till ett arrangemang som både tar hänsyn till den avlidne och de anhöriga. Att en människa önskat sig en anspråkslös begravning, kan vara ett sätt att säga: ”Jag vill inte vara till något besvär.” Om de anhöriga då känner att de vill hedra den döde på ett annat sätt bör de kunna göra det. Om en sådan önskan å andra sidan är ett uttryck för den avlidnes livsstil och personlighet bör man naturligtvis tolka den bokstavligt.

Tillkännagivande

Dödsannonsen är det vanligaste sättet att tillkännage dödsfallet. Det är bra om du tänker igenom vilka namn som ska vara med, om det ska vara en dikt, psalmvers eller liknande och om det finns en symbol som känns riktig. Sorgbrev och sorgkort är ett utmärkt alternativ eller komplement till dödsannonsen. Flaggning med flaggan på halv stång sker på dödsdagen, eller dagen efter, och på begravningsdagen. När begravningen är över på begravningsdagen hissas flaggan åter i topp.

Flaggan ska först hissas i topp och omedelbart därefter halas ner till 2 /3 av stångens höjd (på fasadstänger mitt på stången). Innan flaggan halas ska den först hissas i topp. Tacksägelse hålls i församlingens kyrka, i allmänhet första söndagen efter det att beskedet om dödsfallet kom. Många församlingar har också någon form av själaringning i direkt anslutning till dödsfallet.

Olika ceremonier

Några formella krav på hur en begravning ska vara finns egentligen inte. Du har alltså ganska stora möjligheter att själv påverka utformningen.

  • Begravning enligt Svenska kyrkans ordning innebär att det finns en uppgjord ceremoni som du kan komplettera med till exempel extra sång och musik inom ramen för det kyrkliga.
  • Begravning enligt annat trossamfunds ordning. I likhet med Svenska kyrkan har andra trossamfund också sina speciella begravningsceremonier.
  • Borgerlig begravning betyder att ceremonin är helt fri till sin form. Det innebär att du har full frihet när det gäller val av musik och sång, vad som ska sägas, vem som ska vara begravningsförrättare med mera.

Präst eller annan officiant

Officianten eller begravningsförrättaren är ofta en präst från den avlidnes församling. Men även präster från andra församlingar eller frikyrkosamfund kan tjänstgöra. Vid borgerlig begravning kan någon av oss, en god vän eller släkting vara officiant. Man kan också anlita officianter som är utsedda av kommunen.

Var kan begravningen äga rum?

Begravningsceremonin kan hållas i kyrka, kapell, krematoriekapell, församlingslokal, vid graven eller i hemmet. Också i det här avseendet finns det ofta alternativ till traditioner eller gängse rutiner. Många vet inte att ceremonin kan vara i hemförsamlingens kyrka även om kremation ska ske.

Jordbegravning eller eldbegängelsebegravning

Valet mellan jordbegravning och eldbegängelsebegravning påverkar både de fortsatta förberedelserna och tidpunkten för begravningen.

  • Jordbegravning innebär att kistan med den avlidne gravsätts.
  • Eldbegängelsebegravning innebär att kistan med den avlidne bränns (kremeras) och att askan därefter gravsätts.

Kistan

Kistor och urnor finns i olika utföranden. Man kan också välja hur den avlidne ska vara klädd i kistan, antingen i hans eller hennes egna kläder eller i den långa, vita skjorta som hör till svepningen. Kanske vill man också lägga med något i kistan, till exempel en barnteckning, ett fotografi eller annan minnessak.

Gravplats

Valet av jordbegravning eller eldbegängelse påverkar i sin tur valet av gravplats. När det redan finns en familjegrav eller annan gravplats ordnad, bör du ta med gravbrevet till begravningsbyrån. Det är ungefär som ett kvitto på gravrätten, utfärdat av församlingen. Valet av gravplats står annars mellan följande:

Gravsättning av kista.

  • Jordgrav, för en eller flera kistor.
  • Gravkammare, för en eller flera kistor.

Gravsättning efter eldbegängelse.

  • Urngrav, för en eller flera urnor. Det finns också nästan alltid plats för urnor i gamla familjegravar, även om dessa ursprungligen är avsedda för kistor.
  • Askgravplats eller askgravlund
  • Gräva ner/strö ut askan i minneslund.
  • Strö askan över vatten eller naturmark (efter tillstånd av Länsstyrelsen).

Minneslunden är, i motsats till andra alternativ, en anonym gemensamhetsgrav. Platsen där askan jordas markeras inte. I minneslundar finns det i stället en gemensam plats där man kan lägga blommor och tända ljus. Det är viktigt att tänka igenom vad detta innebär. Det kan betyda mer än man kanske tror att det finns en grav att gå till, både för anhöriga och för kommande generationer. Många väljer minneslund för att de vill ha en skötselfri grav, men minneslund är inte den enda skötselfria gravformen. Vid eldbegängelse kan man vänta upp till ett år innan man bestämmer sig för hur askan ska gravsättas.

Skötselfria gravar

Kolumbarium, minneslund och vissa gravkammare, är skötselfria gravformer. Om man väljer att lägga igen en jordgrav med gräs sköts den som regel också av kyrkogårdsförvaltningen utan kostnad. Skötseln av en familjegrav, som redan ses till av en anhörig, påverkas naturligtvis inte om man gravsätter ytterligare en kista eller urna i den.

Minnesstunden

För många blir minnesstunden den viktigaste delen av begravningen. Då kanske spänningen har släppt lite och man får tillfälle att vara bland sina närmaste i ett lugnare sammanhang. Minnesstunden kan antingen ordnas i hemmet, i en hyrd serveringslokal eller i församlingshemmet.

Sorgklädsel

Hur man klär sig i samband med ett dödsfall och på begravningar beror på dels personliga synpunkter, dels lokala seder. Rent allmänt kan man säga att vill du visa din sorg genom klädseln, gör det. Om inte annat så med ett sorgband. Vill du inte visa din sorg på det sättet, behöver du inte.